Tyst, det är vad jag varit större delen av dagen. Sitter hemma och jobbar då min hals brakade ihop igår - lät inget vidare faktiskt. Knappt så folk hörde vad jag sa. Så det blev till att jobba hemma. Men lika skönt det för det är riktig snöblåst utanför fönstret och det klarar jag mig utan. Det enda jag använt min röst till idag är 1. Ringa ett samtal till kollegor och gå igenom det nödvändigaste 2. Prata med Jersey - vilket ju är en engävgskommunikation (nästan iaf) så det blir inte så mycket snack där heller. Tur det för jag tror att det finns en chans till att min hals repar sig lite till morgondagen då jag tänkt ge mig ut igen.
När man blir förkyld, hur påverkar det barnet - frågar jag mannen som svarar med att det är många som blir sjuka under sina graviditeter så det kan inte vara någon fara. Nej, tänker jag också, det kan det väl inte vara. Men ändå finns en liten oro i mig för den lill* i magen som nyss gav ifrån sig en liten puff långt ner i magen.
Blir glad när jag får de där buffarna som påminner om att det faktiskt är något där inne. Dock tycker jag att det är lite läskigt på kvällskvisten då mina tankar på att den kanske inte får luft kommer ibland. Det är konstigt att jag bara tänker så på kvällarna - helst när jag lagt mig i sängen. Måste vara för att jag hinner ligga och "analysera" situationen. Men jag försöker om och om tala om för mig själv att det inte är någon fara.
Några cravings har jag heller inte fått vad jag märkt av. Jag som ästan hoppats på att få cravings för något. Hade liksom varit lite roligt. Men man kanske ska vara glad för att man inte har det. Väldigt jobbigt om man inte har det hemma när det väl gäller har jag förstått.
Tänk att om 8 dagar är det julafton. Och några dagar efter det har vi gått halvvägs genom graviditeten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar