Det här med balanssinne. Jag har haft ett bra balansinne, tror jag. Har haft. Har insett att jag nog inte hängt med riktigt i kroppens utveckling än. Imorse på bussen tycker jag själv att jag står väldigt stadigt. Bra, för jag har ett barn bredvid mig som sitter ner. Vill inte ramla över honom. Bussen gör en hastig ibromsning och vad händer. Jo jag vrids med magen mot den lilla pojken och faller handlöst mot honom och hans mor som står bredvid. Tar emot mig mot hans mor och ber tusenfallt om ursäkt. Tittar upp och hela bussen står och tittar - mot mig. Arma pojk som jag precis ramlat över ser skräckslagen ut och undrar nog vad det är för en mastodont tant som inte kan stå ordentligt.
Det är liksom som en extra tyngd, där fram. På magen. Som gör att jag inte känner att jag har samma kontroll på min kropp. Den liksom far och flyger och är osmidig. Men jag tänker att så får det vara. Jag får vara osmidig. För jag ska få en bebis. Och den ligger i magen och behöver utrymme. Se upp, här kommer jag och magen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar