Positivitet

Nu blir jag lite mer positiv känner jag. Det känns som att jag har börjat få må lite bättre och det är jätteskönt om det fortsätter åt det hållet. Skönt att kunna få äta mat och inte behöva ligga på soffan som en platt säl varje kväll efter jobbet utan faktiskt hjälpa till med matlagning och annat igen. Mannen har verkligen varit en klippa och är fortfarande. Ett enormt stöd och som gör allt för att underlätta för mig. Han är bäst! Punkt. Antar att det är en tid framöver här nu när det inte händer så mycket mer än att magen växer och växer. Jag kan känna av lite smärtor när jag vänder mig eller reser mig för snabbt, men det vet jag är vanligt. Gör bara väldans ont ibland. Men om man jämför det med att gå och må illa dagarna i ända så tackar jag och tar emot. Det som har börjat oroa mig lite är ryggvärken jag känner av mer och mer. Men förhoppningsvist så släpper det så småning om också. Känns verkligen som bagateller och verkligen något jag kan stå ut med när jag i slutändan får en liten i famnen. Jag försöker stanna upp ofta och känna efter och tänka och bara vara i min graviditet. Vill inte bara rusa igenom och sen känna, vad var det som hände? Det gör man kanske ändå men jag tänker att det är bra att bara vara i det ibland. Speciellt nu om jag får må bra ett tag. Nu är det början på en ny vecka och snart är jag redan inne i vecka 15! På Julafton har jag gått halvvägs så då ska vi fira lite extra! Men nu, en dag i taget...