Imorse vaknade vi lite innan klockan, jag vet, det är juvligt när det händer! (Jag menar det, jag tycker det. Slipper man höra gurglet från radion...) Mannen ska åka iväg på konferans idag till och med lördag så vi låg där och höll om varandra lite extra innan det var dags att gå upp. Jag känner på magen lite då och då för att känna hur den förändras och jag har tidigare känt en hård kant väldigt långt ner på magen. Enligt "alla" böcker är det precis så det ska vara. Imorse kände jag på magen igen. Shit vad långt upp det där hårda har tagit sig, tänkte jag och frågade om mannen ville känna. Han kände det också. Antar att det är så här det kommer att kännas på hela magen allt eftersom. Häftigt men också lite läskigt, som ett pansar på magen liksom. Tänk att man kan få en hård mage utan att träna! Ja okay, det funkar ju inte riktigt så... Hur som, kroppen förändras. Häftigt, märkligt? Allt på en gång tycker jag.
Idag kommer mannen och äter lunch med mig också. Så mysigt! Jag blev så glad när han för några dagar sedan berättade att han tänkt göra det. Blev alldeles tårögd (jo, visst finns det hormoner i kroppen) för att han tar sig tiden att åka över hela stan bara för att äta lunch med mig. Kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar