Idag har jag många jag ska träffa på. En gammal kollega på lunchen och två andra på middag ikväll. Jätte trevligt! Igår var jag på Bio med en kompis och såg "The Romantics" som faktiskt var en helt okay film.
Igår fick jag första uttalade frågan på jobbet om magen. "Är det där en..." typ så löd frågan. Jo sa jag det är det och klappade mig på magen. "Ja jag såg att du klappade på magen förrut och tänkte att det är det nog". Det där med klappande på magen. Handen som stryker över magen. Det bara blir. Jag tror det är en mängd olika faktorer som gör att handen glider dit emellanåt. Ibland för att det känns lustigt att ta på den för att det är ovant att ha den lilla kulan där. Ibland av omsorg för att det ligger en liten där inne. Ibland bara för att jag vill. Mannen berömmer min mage och tycker den är så fin och då blir jag inte mindre stolt och skulle gärna vilja att den blev ännu större så jag fick skylta ännu mer. Men det får jag nog äta upp om några månader...
Mitt mående är helt okay. Lite krämpor och tyvärr hänger sig illamåendet kvar på kvällarna fortfarande men det går ann. Så länge det inte är som i början. Sover inte så bra på nätterna men jag tror att det har med stress över jobbet att göra. Måste försöka sänka tempot igen, har nämligen märkt att jag rusat på sista tiden. Måste tänka till ordentligt: inte springa till bussen/t-banan, gå - inte halvspringa vart jag än ska och inte planera in för mycket på en och samma dag. Som idag :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar