En ängel

En ängel har återfått sina vingar och flugit till himlen.

I går morse somnade Thomas mormor in för sista gången. Känns tungt. Otroligt tungt. Allt gick väldigt fort. Jag har faktiskt inte så mycket mer att skriva för ännu känns det för nytt för att skriva något om. Jag är tom. Men otroligt glad för att jag fick lära känna denna fina människa och att hon hann uppleva så otroligt mycket innan hon fick gå vidare.

Jag är så glad att hon visste att du, vår lill* i magen, är på väg.

En fartfylld torsdag

Idag har jag många jag ska träffa på. En gammal kollega på lunchen och två andra på middag ikväll. Jätte trevligt! Igår var jag på Bio med en kompis och såg "The Romantics" som faktiskt var en helt okay film.

Igår fick jag första uttalade frågan på jobbet om magen. "Är det där en..." typ så löd frågan. Jo sa jag det är det och klappade mig på magen. "Ja jag såg att du klappade på magen förrut och tänkte att det är det nog". Det där med klappande på magen. Handen som stryker över magen. Det bara blir. Jag tror det är en mängd olika faktorer som gör att handen glider dit emellanåt. Ibland för att det känns lustigt att ta på den för att det är ovant att ha den lilla kulan där. Ibland av omsorg för att det ligger en liten där inne. Ibland bara för att jag vill. Mannen berömmer min mage och tycker den är så fin och då blir jag inte mindre stolt och skulle gärna vilja att den blev ännu större så jag fick skylta ännu mer. Men det får jag nog äta upp om några månader...

Mitt mående är helt okay. Lite krämpor och tyvärr hänger sig illamåendet kvar på kvällarna fortfarande men det går ann. Så länge det inte är som i början. Sover inte så bra på nätterna men jag tror att det har med stress över jobbet att göra. Måste försöka sänka tempot igen, har nämligen märkt att jag rusat på sista tiden. Måste tänka till ordentligt: inte springa till bussen/t-banan, gå - inte halvspringa vart jag än ska och inte planera in för mycket på en och samma dag. Som idag :)

Tiden tickar på

Kände igår att tiden verkligen tickar på. När man på jobbet börjar prata om program som ska sändas till våren och vi börjar prata om saker vi ska göra i Maj. I Maj! Då är jag inte här längre. Då går jag och väntar på att få en liten i famnen om jag inte redan fått det. Känns overkligt. Jag ska planera för framtiden. Framtiden när jag inte kommer att vara där. Planera för något som kommer att hända fast jag inte är på plats. Jag går in i vecka 17 på fredag. Vecka 17! Har snart gått halvvägs. Oh my. oh my! Jag längtar enormt till Maj! Till den lill* kommer till oss. Du som får min mage att växa och bli stor.

Kommentera mera!

Nu märks det att folk börjar se att man är gravid. Att det börjar övergå mer från "hon är nog bara lite mullig" till "hon kan nog vara gravid". Idag hade vi inspelning i studio av Ensam mamma söker till webben och när vi gick och åt efter inspelningen kom det fram efter en stund att de trott just att jag var gravid. Och i veckan sa en av mina kollegor "nu börjar det synas". Känns jätteroligt! Jag blir verkligen glad när jag får höra det! =)
Längtar till några veckor framåt när man förhoppningsvist verkligen ser att det är en gravidmage och inte bara lite för mycket mat...

V 16

Idag har jag gått 15 fullgångna veckor och går alltså in i vecka 16 imorgon. I morse var vi på efterkontrollen på Mamamia för att se om cystan hade förvunnit. Den var inte borta men den hade minskats. Ska dock tillbaka efter nyår för att kolla hur det ser ut igen. Läkaren vill vara helt säker på att den försvinner. Men det verkar i alla fall vara ett gott tecken att den krympt. Det tackar vi för.

Fick en liten glimt av den lill* men den var ju inte därför vi var där denna gång. Så roligt att den rör på sig varje gång vi sett den hittills. En sprallig en verkar det vara. Tycker det är väldigt roligt nu när man ser hur den rör på sig men frågan är hur roligt jag kommer tycka att det är när jag börjar känna sparkar... mitt i natten... Men just nu känns det bara roligt och spännande. Tycker faktiskt att den kan börja sparka nu så jag får känna att den är där inne. På riktigt!

Tänk att om 4 veckor har jag gått halva tiden. Helt otroligt! Magen växer... =)

Mys-söndag

Idag har varit en riktig ta det lugnt dag. Jag och mannen låg kvar i sängen till klockan var strax efter 10 (Jag brukar annars få för mig att gå upp redan vid 7-tiden även på helgerna...) vilket var riktigt skönt. Tror att psotafenen jag tog i går kväll fick mig att bli riktigt riktigt trött. Sen åt vi frukost och lite senare åkte vi in till stan där jag fick köpt lite grejer, bland annat en nu tröja/kofta. Jätteskönt! Sen blev jag bjuden på bio och filmen Due Date. Den var bra. Helt okay. Jag hade fått i födelsedagspresent ett biobesök + middag, men middagen sköt vi upp då vi båda var riktigt trötta. Så nu är vi hemma igen och mannen har påbörjat matlagning.

Igår var jag på födelsedagsfirande av mannens ena kusin, riktigt tårtkalas var det. Sen gick vi vidare hem till svärmor och åt middag. Och sen kom dagens och veckans höjdpunkt... Min älskling kom hem från konferensen! Så skönt att ha honom hemma igen.

Usch vad helgerna går fort! Tur att veckorna också rullar ganska snabbt.

Dromedar

Idag har jag slagit på stort. Satt på mig en tajt tröja som framhäver bulan jag har på magen.
Förra gången jag satte på mig en tröja som var tajt kände jag mig lite obekväm med att människor tittade på mkig. Kändes som att de tittade märkligt på mig. På magen. Kanske bara inbillning. Men hur som, det kändes som att alla tänkte "Oj vad hon hade mage". Jo för jag tror nämligen inte att alla ser att det är en gravidmage än. Jag tror fortfarande att jag är i stadiet där man liksom tänker, är hon lite rund eller är hon gravid. Därav det obekväma. Men nu har jag gett mig på det igen. Av med de lösa blusarna och skjortorna och på med en tight mamma t-shirt. Jag är ju liksom stolt över magen jag skaffat mig. Har upptäckt att jag själv gärna klappar lite extra på den. Känner på den. Liksom smeker den som ett "jag ska ta hand om dig"-tecken. Jag tycker faktsikt om att det börjar synas. Vill nästan att det ska synas ännu mer. Ja i alla fall lite till så att människor förstår att det verkligen ÄR en gravidmage och inte att jag bara ätit lite för mycket.
Så idag - stolt t-shirtbärare med dromedarpuckel på magen.

Hård mage utan muskler

Imorse vaknade vi lite innan klockan, jag vet, det är juvligt när det händer! (Jag menar det, jag tycker det. Slipper man höra gurglet från radion...) Mannen ska åka iväg på konferans idag till och med lördag så vi låg där och höll om varandra lite extra innan det var dags att gå upp. Jag känner på magen lite då och då för att känna hur den förändras och jag har tidigare känt en hård kant väldigt långt ner på magen. Enligt "alla" böcker är det precis så det ska vara. Imorse kände jag på magen igen. Shit vad långt upp det där hårda har tagit sig, tänkte jag och frågade om mannen ville känna. Han kände det också. Antar att det är så här det kommer att kännas på hela magen allt eftersom. Häftigt men också lite läskigt, som ett pansar på magen liksom. Tänk att man kan få en hård mage utan att träna! Ja okay, det funkar ju inte riktigt så... Hur som, kroppen förändras. Häftigt, märkligt? Allt på en gång tycker jag.

Idag kommer mannen och äter lunch med mig också. Så mysigt! Jag blev så glad när han för några dagar sedan berättade att han tänkt göra det. Blev alldeles tårögd (jo, visst finns det hormoner i kroppen) för att han tar sig tiden att åka över hela stan bara för att äta lunch med mig. Kärlek!

Positivitet

Nu blir jag lite mer positiv känner jag. Det känns som att jag har börjat få må lite bättre och det är jätteskönt om det fortsätter åt det hållet. Skönt att kunna få äta mat och inte behöva ligga på soffan som en platt säl varje kväll efter jobbet utan faktiskt hjälpa till med matlagning och annat igen. Mannen har verkligen varit en klippa och är fortfarande. Ett enormt stöd och som gör allt för att underlätta för mig. Han är bäst! Punkt. Antar att det är en tid framöver här nu när det inte händer så mycket mer än att magen växer och växer. Jag kan känna av lite smärtor när jag vänder mig eller reser mig för snabbt, men det vet jag är vanligt. Gör bara väldans ont ibland. Men om man jämför det med att gå och må illa dagarna i ända så tackar jag och tar emot. Det som har börjat oroa mig lite är ryggvärken jag känner av mer och mer. Men förhoppningsvist så släpper det så småning om också. Känns verkligen som bagateller och verkligen något jag kan stå ut med när jag i slutändan får en liten i famnen. Jag försöker stanna upp ofta och känna efter och tänka och bara vara i min graviditet. Vill inte bara rusa igenom och sen känna, vad var det som hände? Det gör man kanske ändå men jag tänker att det är bra att bara vara i det ibland. Speciellt nu om jag får må bra ett tag. Nu är det början på en ny vecka och snart är jag redan inne i vecka 15! På Julafton har jag gått halvvägs så då ska vi fira lite extra! Men nu, en dag i taget...

14 veckor

Idag går jag in i vecka 14. Vecka 14! Tiden går både snabb och långsamt. Jag tycker - shit jag är i vecka 14 och samtidigt. Pust det är lång tid kvar, tänk att det tar så lång tid ändå. Men jag är glad att jag har tid kvar. Så jag hinner förstå (så mycket man kan innan den lill* är ute) vad det innebär och vad som faktiskt händer. Det är väl därför man har sina nio månader på sig. Förberedelse. Men jag ser fram emot ankomsten. Har tänkt lite på hur vild den kommer vara i magen när jag börjar känna sparkar med tanke på hur mycket den showade för oss i tisdags. Det är spännande!

KUBB

Igår var vi på första riktiga ultraljudet. Vi gjorde KUBB-testet och hon som utförde ultraljudet berömde den lill* i magen och sa att det var jättefina värden. Så skönt att höra! Vi trodde att detta bara skulle vara ett besök där man fick se på skärm och sen gå hem. Punkt slut. Men mannen hade huvudet på skaft och frågade innan (som vi blivit tillsagda att göra på det stora ultraljudet) om vi kunde få bilder och video. Ja det gick alldeles utmärkt det fick vi till svar. Vilken tur att han frågade! Så där låg jag och mannen satt och tittade på den lilla som showade rejält i magen. Armar och ben, upp och ner. Hon sa att det var så roligt att se för hon hade haft "busiga foster" hela dagen som inte ville visa sig. Det var fantastiskt! Vi blev hembjudna på middag hos svärmor och där fick vi visa upp det lilla underverket.

En sak som också hände under ultraljudet var att hon upptäckte något som inte riktigt stämde. Självklart blev man orolig och hon sa att hon tyckt det såg ut som en cysta. WHAT!? Hon gick och hämtade sin kollega som tydligen var bättre på det området och de tittade och diskuterade. Jo, något var det. Jag fick en akut-tid tillbaka dit nu på morgonen så det var bara att pallra sig iväg igen. Klart att jag har oroat mig hela kvällen och natten men vi sa att vi inte skulle tänka på det förrän vi visste säkert vad det var och istället glädjas åt våra bra värden och miraklet vi fått de på skärmen.

Så imorse var vi alltså iväg igen. Vi träffade en ny kvinna och fick hoppa upp i gynstolen. Hon tittade och kom fram till att det antagligen var som en vattenfylld båsa. Alltså inget farligt. Pust! Jag ska dit om två veckor för att kontrollera att blåsan ska ha "tömts" och försvunnit. Jag är så glad att det antagligen inte är något farligt iaf! Så nu ska vi fortsätta glädjas och titta på bilderna och videon med den människa som kommer till oss om ungefär 6 månader. Fabulous!

NUPP

Tänk att imorrn ska vi iväg på nupp-ultraljud (tror det heter så). Vi hoppas såklart att allt ska se bra ut men man är ändå lite nervös. Förhoppningsvist får vi se den lilla igen. Denna gång lite större och tydligare hoppas man. Men man kanske inte får se den alls? Hur som, det blir efter jobbet imorgon.

Helgen har varit fartfylld med födelsedagsfirande, IKEA-besök, Mary-besök och husvisningar. Fullt upp och jag grejjade det. Lite sliten bara...

Den lilla gör sig påmind under dagarna med att åsamka lite smärta. Gör inte så mycket, men det känns. Bra på ett sätt för då glömmer man liksom inte bort den lill*.

Nu... foodtime!