... Sitter jag på jobbet och försöker andas. Jag smyger på mina må-illa-armband i hopp om att få må lite lite bättre. Det är dags för lunch. Jag öppnar min matlåda och pasta/korv odören slår emot mig. Jag andas djupt och peppar mig själv, "lite pasta kan du få i dig - kom igen". Tänker tillbaka på natten med knappt någon sömn, illamående och yrsel. Jag gör det här för dig, för mig, för oss. Håll ut!
Det blir bättre, du har ju gjort det värsta nu! Kroppen ska bara vänja in sig på allt det nya som händer i den nu.
SvaraRaderaKram gumman, tänk på vilka under som du genomför!
Tack söt! Vi kämpar på ;) Kram och tack!
SvaraRadera