Med gråten i halsen...

... Sitter jag på jobbet och försöker andas. Jag smyger på mina må-illa-armband i hopp om att få må lite lite bättre. Det är dags för lunch. Jag öppnar min matlåda och pasta/korv odören slår emot mig. Jag andas djupt och peppar mig själv, "lite pasta kan du få i dig - kom igen". Tänker tillbaka på natten med knappt någon sömn, illamående och yrsel. Jag gör det här för dig, för mig, för oss. Håll ut!