Tidig söndagmorgon

Imorse blev det tidigt uppvaknande. Jag vaknade strax före 6 i morse och insåg att jag blödde. Panik! Ropade på mannen och funderade en stund på vad vi skulle göra innan vi tog beslutet att åka in till gynakuten. Vi ringde såklart och pratade med vårdguiden först. Vi kom in till SÖS vid 6.45 och skrev in oss. Jag guidades upp till gyn-avdelningen där vi fick fylla i ett papper och sitta ner. Efter en kort stund kom en sköterska och tog blodtryck och kollade tempen. Sen fick vi sitta en stund till innan vi kom in till läkaren. Vi pratade en stund och sen fick jag sätta mig i den berömda gyn-stolen. Gud så många tankar som hann flyga runt i huvudet både innan jag hamnade där men också under tiden innan låkaren fick ett leende på läpparna, vände på ultraljudsskärmen och visade oss det lilla, lilla hjärtat som slog. Gud så skönt! Det var ingen fara! Å vad fantastiskt det var att få se att det verkligen fanns något där. Ett litet hjärta som slog så snabbt så snabbt. Jag är så glad att det inte var någon fara! Nu, så lättad! Vilken morgon...