Vi har en katt. Just nu trivs hon inte med vardagen. I alla fall inte nattetid.Hon brukar få vara ute på sommaren men till hösten tar vi in henne igen eftersom vi bor i stora Stockholm. Känns inte tryggt att släppa ut henne här. Så frågan är om hon har längtan ut eller om hon till och med känner på sig att något inte stämmer. De känner ju dofter och sådant på ett helt annat sätt än vi människor. Vem vet?
I natt jamade hon i alla fall som alla andra nätter de senaste två veckorna och mina fina man tog hand om henne. Prata lite, gav mat och "sa till henne" skärp dig nu... Så skönt att slippa gå upp för sist jag gjorde det mitt i natten för att kolla läget med henne mådde jag riktigt illa och kunde inte somna om. Nu mår jag bara lite illa men kan ligga kvar så det förhoppningsvist inte blir sämre. Han har redan börjat skämma bort mig. Jag köpte med mig äpplen hem på vägen hem från mitt jobb igår. Jag jobbade sent och mådde inte helt toppen på vägen hem. Mest trött. Hur som så handlade jag med mig äpplen hem. Väl innanför dörren hemma tar min man påsen med äpplena och frågar direk "Hur vill du ha dina äpplen? Skalade? Skivade?" Ja tack sa jag och hoppade in i duschen. Underbart! Han är verkligen guld värd som REDAN har börjat pyssla om mig. Har också börjat säga till mig att ta det lugnt och välja bort saker så det inte blir för stressigt. Jag ser annars alltid till att jag hinner med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Men jag tycker själv att jag blivit mycket bättre redan. Bara när jag går. Jag går lugnt för att inte komma in i höghastighet. Faktiskt rätt skönt, haha. Känner liksom att jag har någon mer att ta hand om än mig själv nu och det vill jag göra på bästa sätt jag kan. Så gott jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar