Vi hade bestämt oss för att vänta med att se efter om det vi redan kände på oss stämde. Jag kände på mig redan i förra veckan att jag nog var gravid. Efter att ha kommit hem från jobbet och en intervju väntade jag ivrigt på att min man skulle komma hem. Och det är verkligen så att när man väntar på att någon ska komma så tar det enormt lång tid! Jag fördrev tiden med att zappa mellan kanalerna på TV och förbereda middagen. Till slut kom han. Då ville jag helt plötsligt suga på karamellen ett tag till. Vi gjorde klart maten och sen bestämde vi oss. Nu kör vi. Det må bära eller brista. Jag gick in i badrummet medans min man hämtade testet. Sparade lite i en burk och stoppade ner teststickan. Jag satte på locket och la den i badrumshyllan. Ville först inte titta. Var jag beredd på det här? Jag sneglade men vågade inte titta helt. Jag gick ut från badrummet och sa till min man "du får titta, jag vågar inte". Han tittade och jag gick snabbt tillbaka igen för att snegla över axeln på honom. Det var ett plus. "Jag tycker det är ganska tydligt" sa han och vände sig om mot mig. Vi hade plussat graviditetstestet! Så mycket känslor. Så mycket känslor på en gång som kom över mig. Vi höll om och varandra och bara var. Så glada. Men jag blev också rädd. Känslorna blandades med glädje och rädsla. Jag grät en skvätt och kände mig som en riktigt känslig gravid kvinna. Haha, jag har ju knappt varit gravid. Men jag ville få känna mig som en gråtig gravid kvinna. Det kändes fint. Vi förevigade det lilla testet och gick och satte oss och åt. Samtalsämnet var självklart. Vad kommer hända nu...
=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar