"Ont det gör ont"...

Ja imorse när jag vaknade hade jag riktigt ont i magen. Precis som mensvärk. Fast det är det ju inte. Tänk att man kan bli så orolig! Direkt far tankarna upp i huvudet "tänk om det blir missfall". Känner att jag är mer nojig än vad jag kanske själv tror. Hur som så har det gått över nu, så det var nog inget farligt.

Har fått två klädesplagg av min mans mor. Jag börjar känna mig pluffsig och en av mina vänner sa till och med att hon tyckte att det syntes att jag är gravid. Detta gör att jag inte känner mig riktigt bekväm i mina "vanliga" kläder längre. I alla fal inte topparna (överdelarna) jag har i garderoben. Så när vi var hemma hos svärmor plockade hon fram en tröja som hon inte använder själv (nyköpt) och sa att den kanske kunde vara något. Det var den! Så skönt att det var luftigt men snyggt. En annan kväll vi var där tog hon fram en till överdel. Typ skjorta från Gina Tricot. Tack för det snälla svärmor! Känns jätteskönt att inte behöva vara lika orolig att magen ska börja sticka ut. Vill ju helst inte det förrän alla som bör veta om det får veta det.

Fin-fix till hemmet

Idag har vi varit på bauhaus. Köpte tillbehör till garderob vi ska få färdig i sovrummet. Var tyvärr inte så roligt besök, tyckte jag. Det första som händer när vi kommer in i varuhuset är att en vägg av korv-doft slår emot oss. Inte bra! Jag började må illa direkt. Försökte dock skynda på stegen lite från entren där det luktade som mest. Vi sikta in oss mot lister där vi skulle ta med oss lite grejer. Ju närmre vi kom desto starkare blev doften av bränt trä. Jag brukar tycka att det luktar gott med sågat virke, men inte idag. Fy vad det lukta! Och eftersom jag redan fått en dålig start vid entren blev det bara sämre i mitt mående. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Gick och vela med min man, ska jag gå ut, nä jag vill inte vara ensam jag stannar, men grejar jag det här länge till, jo då kom igen, andas in-ut-in-ut. Jag stannade kvar och vi genomförde handlingen men så glad jag var när vi kom ut till parkeringen, frisk luft! Ännu skönare att vara hemma nu också. Natten var heller inte skoj. Åt för stark mat alldeles för sent. Vakna vid 2-tiden och mådde ap-kast. Lyckades efter ett tag somna om. Phu. Nej det här med att må illa är verkligen inte min grej!

Fördelen med att vara gravid är att jag blir så väl omhändertagen. Nog för att jag blev det innan också men min man är ännu mer mån om att jag ska ta det lugnt. Jag får inte bära tungt (det håller jag med om är onödigt - dock svårt att hålla sig ifrån när man är van att göra det), inte överanstränga mig, inte damsuga, helst inte göra några hemmsysslor. Men riktigt så funkar det inte tycker jag. Hänga tvätt och fixa diskmaskinen kan jag gott göra ;) Jag är glad att han är omtänksam och mån om oss, alla tre.

3D bebis

Så har jag efter mycket letande hittat den funktion jag sökt. Visste att den fanns, bara inte vart. Så nu kan både jag och de som läser bloggen se hur min bebis växer (så klart inte på riktigt). Lite roligt tycker jag att det är att se hur det skulle kunna se ut där inne. Galet!

8:de veckan

Idag går jag in i vecka 8. Jag tycker att det går så fort. Det betyder att jag ska ha varit gravid i snart två månader redan!!! Känner att det händer saker i kroppen och det gör att jag blir lite nervös.... vet inte vad som är "normalt" och inte. Bollar lite med en som ligger 10 veckor före mig i sin graviditet  (Sofia) och sen har jag ringt mammamia en gång.

Är väldigt nervös för hur min nya arbetsplats ska ta nyheten när jag väl berättar. Kommer dock vänta ett tag till innan. Försöker tänka att det värsta som kan hända är att jag inte får vara kvar där längre. Just nu är ju inte det viktigast heller. Jag ska faktiskt ha barn. DET är viktigt!

Välkommen hormoner

Jaha, så har jag haft utlopp för mina hormoner för första gången under min graviditet. Elle rja, det kan jag nog ha haft några gånger tisigare också men idag blev jag extra kännslig... på jobbet. Jippie! Svårt att förklara för den man diskuterar hejvilt med så man börjar gråta att det inte är så farligt som det verkar när tårarna sprutar ut. Ringde till min man "Jag kan inte sluta gråta!!!" som försökte trösta mig så gott det gick. "Jag ringer dig om 10 minuter och hör hur du mår då" sa han efter tag. Stackarn, vad ska han göra? Vad ska han säga? Inte vet jag och det är klart att han inte vet heller. Igår när jag kom hem sent berättade jag att jag kände mig "gråtig". För precis så kände jag mig. Som att jag bara ville sätta mig rakt upp och ner på golvet och gråta- För ingenting egentligen. Bara för att. Hormoner. Tror inte jag visste vad de kunde göra med en kvinnokropp innan detta.

Sen kväll utan band

Igår var första kvällen på ett tag som jag inte hade apoteket-banden på mig. Och halleluja det gick bra! Skönt med tanke på att jag satt på nya jobbet för introduktion. Hade varit jobbigt om jag hade börjat tok-må-illa. Blev ganska sent och jag var väll hemma vid strax efter 20.00-tiden. Mannen hade gjort hemlagad pizza och en efterrätt för att fira första gången på nya jobbet. Sötnos! Det var så gott, jag var så hungrig. Tur att det gick bra att äta så sent. Armbanden åkte dock på när jag skulle sova. Jobbigt att vakna på natten och inte må bra. Tänk att om två dagar går jag in i vecka 8! Det går så himla fort, känns det som. =)

Hej Karin!

Som nu är den första som fått adressen till den här bloggen! =)

Höstdagar och avslöjande 6

Tiden rullar verkligen på. Idag är en riktig höstdag, regnet slår i backen. Det är redan höst! Vad hände. I lördags gick jag in i vecka 7 så enligt vad jag läst så är den lilla i magen hela 1 cm denna vecka. Woohooo! Tänk vad de växer upp fort! =)

Igår avslöjade jag graviditeten för Mary, en nära vän. Nu tror jag att vi har berättat för dem som vi känner bör veta om det hela.
Jag kör på med mina armband från apoteket och försöker vara hemma vid 20-tiden för att inte må så dåligt. Hoppas innerligt att det inte blir värre än vad det är nu. Hoppas, hoppas, hoppas!

Avslöjande 2, 3, 4 och 5

Har glömt skriva att vi avslöjat för några fler. Några vi behövt tala om det för. Min mans närmaste vän Hong, två av mina nära vänner Emelie och Klara och en kollega, Sofia. Hong skulle vi ha åkt till London med för att hälsa på Klara som bor där just nu, därav var vi tvugna att berätta då resan blir inställd. Emelie ville jag bolla med nu när jag skulle bestämma mig för ett nytt jobb men också för att det är bra om hon vet om vad som händer om jag inte kan ses och så. Sofia jobbar jag med och det kan vara skönt att någon där vet om det.

Igår berättade vi också för min mans mormor. Så roligt att se henne glad över det lilla miraklet. Så roligt att få prata med henne och min mans mor också! Idags ska vi berätta för min ena morbror och hans fru men sen kommer vi nog vänta med resten till efter första barnmorskebesöket.... om vi kan hålla oss! Helst vill vi ju berätta för alla, NU!

En enda räddning?

Jag kör med mina apoteket-armband. Stenhårt. Varje kväll. Varje natt. Vill inte riskera att må sämre än vad som behövs. Ibland vacklar jag mellan glädje och rädsla. Från och med nu kommer jag alltid ha ett barn, jag kommer alltid ha ansvar över någon annan människa. Jag kommer ha en underbar liten skapelse att följa genom livet. Är jag beredd? Ibland, ibland inte. Men jag tror på att jag kommer att vara det när stunden då den lilla finns i mina armar är kommen. Längtar.

Välsignade armband

Dessa armband som man kan köpa på apoteket för åksjuka och graviditet. I love them! Vet inte om det verkligen är dem som tar bort udden på mitt illamående men igårkväll kändes det bättre och även inatt. Och jag hade armbanden på mig. Ska ha dem på mig varje kväll och varje natt nu. Punkt. Lite svårt att ha dem på jobbet dessvärre. I alla fall tills jag berättat att jag är gravid. Har nämligen en kollega som också är gravid som ligger någon månad före mig och hon använder dessa. Tror hon skulle se direkt och förstå. Här tas inga risker.

Igår vägde jag mig på morgonen för att kunna se vad som händer ju mer tiden går. Hur mycket jag kommer att gå upp. Antar att barnmorskan vill veta sådant också. Ringde i måndags och bokade tid hos barnmorska. Så den 11 oktober ska vi dit på ett första besök. Spännande! Jag längtar verkligen. Det är ju dock ganska många veckor dit. Okay, inte jätte många veckor, ungefär 3,5 vecka. Efter det har vi nog tänkt berätta för dem vi har runt omkring oss. Längtar verkligen så mycket. Vill ju bara berätta vår glada nyhet NU!

Downhill?

Nu känns det mer. Mer illamående alltså. Hua. Igårkväll var inte roligt och inte inatt heller. Jag jobbade stenhårt med vetekudde, sånna dära armband från apoteket för gravida och äpple. Vet inte om något av det verkligen hjälpte... Idag var jag på två jobbintervjuer. Var lite orolig för hur jag skulle må men det gick som tur var bra! Tack för det! Hoppas hoppas att jag får något av dem.

Känner att kvällar och nätter är sämst för mig när det gäller hur jag mår. Jag ska verkligen försöka med allt jag kan för att lindra det. Usch, det är verkligen det värsta jag vet!!! Är lite orolig för showen vi ska gå med min morbror och hans fru och titta på nu ´l lördag, blue man group. Ser jättemycket fram emot det men är lite nervös för hur jag kommer att må... får bara se till att ta med mig något att småäta på.

Helgen pasé

Så alltså, i helgen var vi till landet. I fredags berättade vi för blivande farmor. Hon blev jätteglad "Bästa födelsedagspresenten någonsin"! Till och med en liten tår blev det! Så fint! Skönt att ha någon att kunna prata med det om. Idag måste vi dock berätta det för en till. Tanken är att vi ska åka till London om ca 3 veckor men pga av ett avhopp och att jag nu vet att jag är gravid tänker vi avboka resan. Min mans bästa kompis skulle med på resan och han kommer nog bli jättebesviken. Därför känner vi att det är bra att tala om anledningen ikväll, förhoppningsvist kommer han att förstå. Är nog rätt skönt för min man att ha någon att prata med också.

Helgen var i alla fall jättemysig. Lördagen la vi golv i stugans hall och kök, det blev jättefint! På söndagen gav vi oss ut i skogen och plockade trattisar innan vi åkte hemmåt. Vi hittade faktiskt en hel del, mycket smått fortfarande dock. Men de hade växt till sig lite grand iaf. Så igår kväll satt vi framför TV:n och rensade allt. Phu! Man ska inte tro att det bara är att plocka. Känner mig rätt nöjd för i år faktiskt...

Avslöjande nr 1

Idag är dagen då en mor ska få veta att hon blir farmor. Jag är faktiskt lite nervös för att berätta. Men det kommer nog gå bra. Är ganska säker på att hon blir glad. Vi har fnulat en hel del på HUR vi ska berätta det och från början var det tänkt att hon skulle få ett halsbandssmycke som det stod "Farmor" på men eftersom tiden inte fanns att göra i ordning det på har vi bytt plan. Halsbandet kan hon ju få som present någon annan gång. Nu blir det ett kort med ett litet brev i. I brevet står det ungefär så här: "Hej Farmor! Här kommer en hälsning från semestern. Det är god mat och 37 grader i vattnet. Jag tar det mest lugnt, än så länge. Jag vet att du vill träffa mig men du får vänta ett litet tag till. Vi ses i maj! Hälsningar från Pyret". Sen har jag satt en bild på hur stor den lilla är nu i vecka 5 och satt en "lucka" ovanpå så hon inte ska se bilden det första hon gör. Det finns en risk för att hon tror att brevet är från katten först då vi brukar säga att hon är farmor till katten, men det blir bara roligt i så fall. Eventuellt blir det en bok till henne också, beror på om min man hinner fixa den.

Får se om jag lyckas blogga på mobilen från landet. Annars blir det ingen uppdatering förrän på söndag kväll tidigast. Så spännande att se hur nya Farmor tar det!

Secret

Känner verkligen hur svårt det är att inte berätta för någon om vår lilla hemlighet. Vi är så glada, nyfikna, spännda och lyckliga och vill så gärna prata med folk om det. Vi har dock bestämt oss för att vänta lite eftersom man inte vet om allt går bra. I alla fall till typ v 12. Förstår att jag kanske kommer att behöva prata med några om det på vägen dock. I morgon ska vi i alla fall berätta för blivande farmor. Skönt att ha någon mer som vet om det och som man prata och bolla saker med. I helgen går jag in i vecka 6. Tror inte att jag riktigt förstår det hela än...

Katten

Vi har en katt. Just nu trivs hon inte med vardagen. I alla fall inte nattetid.Hon brukar få vara ute på sommaren men till hösten tar vi in henne igen eftersom vi bor i stora Stockholm. Känns inte tryggt att släppa ut henne här. Så frågan är om hon har längtan ut eller om hon till och med känner på sig att något inte stämmer. De känner ju dofter och sådant på ett helt annat sätt än vi människor. Vem vet?

I natt jamade hon i alla fall som alla andra nätter de senaste två veckorna och mina fina man tog hand om henne. Prata lite, gav mat och "sa till henne" skärp dig nu... Så skönt att slippa gå upp för sist jag gjorde det mitt i natten för att kolla läget med henne mådde jag riktigt illa och kunde inte somna om. Nu mår jag bara lite illa men kan ligga kvar så det förhoppningsvist inte blir sämre. Han har redan börjat skämma bort mig. Jag köpte med mig äpplen hem på vägen hem från mitt jobb igår. Jag jobbade sent och mådde inte helt toppen på vägen hem. Mest trött. Hur som så handlade jag med mig äpplen hem. Väl innanför dörren hemma tar min man påsen med äpplena och frågar direk "Hur vill du ha dina äpplen? Skalade? Skivade?" Ja tack sa jag och hoppade in i duschen. Underbart! Han är verkligen guld värd som REDAN har börjat pyssla om mig. Har också börjat säga till mig att ta det lugnt och välja bort saker så det inte blir för stressigt. Jag ser annars alltid till att jag hinner med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Men jag tycker själv att jag blivit mycket bättre redan. Bara när jag går. Jag går lugnt för att inte komma in i höghastighet. Faktiskt rätt skönt, haha. Känner liksom att jag har någon mer att ta hand om än mig själv nu och det vill jag göra på bästa sätt jag kan. Så gott jag kan.

Inte alltid på topp

Idag har varit en up and down dag. Som de dagarna som gått senaste veckan. Mår illa till och från. Mest på kvällarna och nätterna. Har ont i magen och äggstockarna så det står härliga till. Just precis nu har det lugnat ner sig lite. Det jobbigaste må-illa tillfället hittills var idag på väg till jobbet. Var förbi gallerian för att leta efter ett halsband som vi kan ge till blivande farmor när hon får veta att hon ska bli det. På vägen ut därifrån kände jag helt plötsligt en fruktansvärd stank. Efter två endetag tyckte jag att det luktade järn. Och det blev bara starkare och starkare. Helt plötsligt kändes det som att allt avdomnade och ett fruktansvärt illamående kom över mig. Vart ska jag ta vägen, var den första tanken som kom upp i mitt huvud. Jag försökte leta papperskorgar men hitta ingen. Försökte ta det lugnt och andas, letade mig mot utgången och hoppades att jag skulle hinna ut. Jag kom ut! Jag andades. Jag ringde min man. Skakig och lite lätt medtagen berättade jag vad som precis hänt. Han pratade en stund med mig tills det kändes bättre. Sen bar det raka vägen till 7 eleven och köpa vatten. Måste ha vatten med mig från och med nu, så jag kan drick när jag mår dåligt. Idag ska jag jobba sent så jag hoppas att jag inte deckar helt på slutet. Är väldigt trött på kvällarna. Hoppas innerligt att jag inte behöver må allt för dåligt under graviditeten, det är en av mina största rädslor. Att må illa... Min "fobi", att få upp. Hur ska jag klara av det här!? Inser att det bara är att ta sig igenom...

Dagen vi plussade

Vi hade bestämt oss för att vänta med att se efter om det vi redan kände på oss stämde. Jag kände på mig redan i förra veckan att jag nog var gravid. Efter att ha kommit hem från jobbet och en intervju väntade jag ivrigt på att min man skulle komma hem. Och det är verkligen så att när man väntar på att någon ska komma så tar det enormt lång tid! Jag fördrev tiden med att zappa mellan kanalerna på TV och förbereda middagen. Till slut kom han. Då ville jag helt plötsligt suga på karamellen ett tag till. Vi gjorde klart maten och sen bestämde vi oss. Nu kör vi. Det må bära eller brista. Jag gick in i badrummet medans min man hämtade testet. Sparade lite i en burk och stoppade ner teststickan. Jag satte på locket och la den i badrumshyllan. Ville först inte titta. Var jag beredd på det här? Jag sneglade men vågade inte titta helt. Jag gick ut från badrummet och sa till min man "du får titta, jag vågar inte". Han tittade och jag gick snabbt tillbaka igen för att snegla över axeln på honom. Det var ett plus. "Jag tycker det är ganska tydligt" sa han och vände sig om mot mig. Vi hade plussat graviditetstestet! Så mycket känslor. Så mycket känslor på en gång som kom över mig. Vi höll om och varandra och bara var. Så glada. Men jag blev också rädd. Känslorna blandades med glädje och rädsla. Jag grät en skvätt och kände mig som en riktigt känslig gravid kvinna. Haha, jag har ju knappt varit gravid. Men jag ville få känna mig som en gråtig gravid kvinna. Det kändes fint. Vi förevigade det lilla testet och gick och satte oss och åt. Samtalsämnet var självklart. Vad kommer hända nu...
=)

En ny blogg - ett nytt liv

Idag startas en ny blogg. Idag startas en ny tid, för mig och min man. En spännande tid. Igår var dagen då vi plussade graviditetstestet. Igår var dagen vi fick veta att vi skulle få barn. Vi ska bli föräldrar. Känslan är obeskrivlig. Följ med oss på vår resa till att bli småbarnsföräldrar!