Lördag på tumanhand

Ja det är vad jag och Jersey har idag. Eller ja, bebis är såklart med också. Den har liksom inget val :-) Mannen jobbar hela helgen vilket såklart är supertråkigt.

Badrummet går framåt. Mannen som varit där och kollat säger att det kommer at bli jättebra när det är klart, känns skönt. Det har dock varit några vändor med problem där hantverkarna haft problem med komunikationen som lett till misstag. Men de ska vara utredda nu. Stackars mannen. Han har alldeles för mycket att hålla i huvudet just nu. Jobb, renovering, gravid fru att ta hand om och bebis på väg och så lite annat på toppen. Hoppas verkligen jag uttryckt min tacksamhet att jag har honom. Men jag tror nog han vet om det.

Det kliar i fingrarna. Jag vill så gärna pyssla och fixa med svärmors lägenhet när jag är här. Hon vill själv göra om en del nämligen och jag älskar ju sånt. Men jag vet att det inte går. Skulle jag ge mig på något sånt nu skulle det bli krasch i kroppen på direkten. Men för det slutar det inte klia i fingrarna. Inte lika kul på kvällarna dock då jag befinner mig på en finlandsfärja (inte bokstavligt talat...) Dessutom är vi egentligen rätt trötta på renovering just nu. Har liksom hållt på med så mycket så länge nu att det ska bli skönt att ha allt klart och bara få njuta och vara.

Igår beställde jag skötbädden som jag tidigare skrev om. Kommer att bli så fin i vår nyfixade tvättstuga. Längtar till att få se den på plats.

Bebis grottar runt och vänder och vrider på sig och skickar iväg en och annan spark (om det är med foten eller handen har jag dock ingen aning om de flesta gångerna) väldigt ofta. Nu är det inte långt kvar. Ofta flyger tankarna iväg på den förlossning som kommer närmare och närmare - med blandade känslor tar jag emot tankarna.

En parantes: Igår morse blev jag otroligt irriterad på de människor som skyndar fram framför en gravid kvinna för att ta den tomma sittplatsen på tunnelbanan. Otroligt irriterad. Som tur var vägdes det upp mot hemresan från jobbet då en tjej ställde sig upp och sa "du kan sitta här" så fort jag klev in i gången mellan sätena. Tack snälla människa! Jag ska verkligen verkligen i framtiden tänka ännu mer på att underlätta för de gravida (och såklart de handikappade) när jag reser kommunalt. Jag kräver absolut inte att människor ska lyfta rumpan för mig men att titta på mig och sen småspringa fram till den tomma plats som finns för att hinna före tycker jag är lite väl...

v 33

Uppdateringarna rasar  inte direkt in här numera. Beror mycket på att jag inte är hemma och för att orkan tryter. Idag går vi iaf in i v 33. Inte långt kvar nu. Bebisen vrider och vänder på sig i magen - mer stora rörelser nu.

Igår var jag och träffade Sofia och hennes Stella - 3 veckor gammal. Men så liten. Är de så små verkligen. Jaa tydligen.

Längtar hem till vårt eget bo men nu är det inte så långt kvar. Nästa onsdag hoppas vi på hemflytt. Att bo hos svärmor funkar finfint men man vill liksom vara i sitt eget bo med sina egna prytlar och sova i sin egen säng. Ska bli såååå spännande att se slutresultatet av duschrummet också. Dock har jag vägrat sätta ner mina tossingar där förrän det är klart sen vi var där i helgen. Blir alldeles gråtfärdig av allt damm som ligger över allt i lägenheten. Tur vi låste till det nyspacklade/nymålade rummet innan vi släppte in dem. Men resten av lägenheten behöver en rejäl storstädning. Mannen (coh svärmor) har lovat att fixa det innan jag flyttar tillbaka. Orkar verkligen inte med det eländet. Hoppas att vi känner oss riktigt nöjda när vi kommer tillbaka på onsdag.

Yrseln och illamåendet hänger sig kvar, typiskt. Vi var hos barnmorskan i fredags och som tur var såg alla värden bra ut. Men om inte yrseln försvinner till läkarbesöket som jag fått inbokat nästa fredag pratar hon om heltidssjukskrivning. Vi får väl se hur allt går. Jag hoppas såklart jag ska må bättre snarast.

Nu är det middagsdags!

trött och trött

Tiden går så fort. Just nu är det full fräs på allt möjligt dessutom vilket gör att mina uppdateringar här inte är de bästa. Så här ser det ut nu iaf:

- Jag jobbar 50 % (så gott det går, måste sluta jobba över de minuter jag gör)
- Renoveringen av duschrummet är igångsatt
- Vi bor hemma hos mannens mor då vi inte har någon toaletti hemmet
- Vi har varit på 2 av 2 föräldrakurser
- Vi har varit på en profylaxkurs av 2

Profylaxkursen tycker jag verkligen om! Blir inspirerad och känner att jag får verktyg att arbeta med. Föräldrautbildningen var säkert nyttig och jag är glad att vi gjort den men den gav mig nog mer ont i magen och huvudbry. På söndag är sista profylaxen - sen är det bara till att träna och öva hemma.

Yrseln hänger sig kvar som en igel och illamåendet kommer och går. Kvällarna är ingen hitt. Sitter mest som ett kolli eller något... Har inset att ska jag träffa människor och vara någon att umgås med så är det på dagtid. Då mår jag iaf bättre.

Den lill* i magen lever om vill jag lova. Ibland bara mysigt ibland vill man liksom be den att inte tryck på just den delen av magen eller kanske inte sparka till kissblåsan. Men egentligen får den göra precis vad den vill - så länge den mår bra! Rörelserna har verkligen ändrat karraktär. Mer stora och buffliga nu än tidigare. Hela magen rör liksom på sig. Ser rätt roligt ut många gånger. Speciellt när magen blir helt sne för att den valt att lägga sig på ena eller andra sidan. Verkar dock som att den gillar höger sida bäst... just nu iaf.

Vad har hänt med min hjärna? Den är iaf inte som den brukar vara. Kommer inte ihåg något och känner mig allmänt korkad många gånger. Kan liksom inte tänka klart längre. Från att ha varit superstrukturerad och helt med till att inte kunna fokusera för fem öre och känna sig nästan lite avdomnad. Känns som att hjärnan bara är inställd på en sak - bilda familj med allt vad det innebär. Och ändå är det 8 veckor kvar imorgon. Hur ska detta gå?

FUB och 50%

Så gick det inte längre. From igår, måndag, har jag sjukskrivits 50% så nu arbetar jag korta dagar. Fruktansvärt skönt men också väldigt märklig känsla.

Igår var vi också iväg på den första föräldrautbildningen. Väldigt bra tyckte jag faktiskt. Fick oss tankeställare men också bekräftelser. Känns som att jag blev lite lugnare och fick mer kött på benen så att säga vilket var jättebra. Sen att kursen höll på i tre timmar var lite väl länge. Nästa gång blir det tom 3,5 timme. Vet inte riktigt hur de tänkte när de satte en massa gravida kvinnor på de mest obekväma stolarna - och sen sitta där helt still i tre timmar. Ingen höjdare för kroppen vill jag lova, men men...

Imorgon ska vi göra iordning inför renoveringsstarten av duschrummet på torsdag. Ska bli så skönt att få det klart men helt plötsligt känns 2,5 vecka ganska långt. Tur att det rullar på rätt fort.

Vecka 30!

Nej men hur gick det till. Är vi redan i vecka 30! Jo det är vi. Herre min... Igår fick jag ett sms som jag väntat på. Gamla kollegan Sofia fick en liten dotter. Så fantastiskt. Så roligt. Grattis till henne! Lite tidigare än planerat. Själv sitter jag här och stryker på magen och myser til buffandet mot handen. Bara 10 veckor kvar nu. Men den lil* få gärna vänta till dess, även om jag gärna hade fått träffa den redan nu.

Idag är det jobba hemma igen som gäller. Har pratat med jobbet ett flertal gånger nu och vänt och vridit på hur jag/vi ska göra med min sjukskrivning och fördelning av arbete. Måste prata om det idag igen. Kan inte köra min kropp så här hårt längre. Tanken var ju att jag skulle försöka mig på att jobba heltid den här månaden ut och sen halvtid fram till sista april. Men... det blir nog inte så lätt...

På måndag är vår första föräldrautbildning. Känns faktiskt jättespännande att få gå på det. Lite nervöst också - som alltid när det är något nytt som man inte vet vad det innebär. Börjar kännas att det närmar sig nu.

Vecka 30. Ja jag säger då det.