Time flies

Med en liten i hemmet finns det inte mycket tid som man prioriterar till bloggen dessvärre. Speciellt inte eftersom mannen fortfarande är hemma med oss också. Det är verkligen superskönt att få så mycket tid tillsammans så här i början även om jag såklart gärna hade mått tipp topp också. Men mår mycket bättre nu. Just nu ligger lilla Niccolina bredvid mig i sin babynest och krumpuktar, sträcker på sig och det börjar bli dags att plocka upp henne. Mystjejen! Tänk vad man älskar henne. Går inte att sätta ord på!

Trött, tröttare tröttast men full med kärlek

Så har det hunnit gå hela 10 dagar sen lilla Niccolina kom till oss. Tiden går så fort!  Mycket händer hela tiden.

Förlossningen. Jo det blev en komplicerad förlossning. 48 timmars värkarbete där jag lyckades få feber på sluttampen och det hela slutade med akut kejsarsnitt. Kort och gott. Jag hade en infektion i kroppen och kroppsliga komplikationer gjorde det problematiskt för värkarbetet mot slutet. Den cysta som upptäcktes på första ultraljudet hade gått och växt till sig och blivit stor som en apelsin - och den ställde till det för att komma till krystvärkarna. Enkelt förklarat. Inte nog med det lyckades jag dra på mig ytterligare en infektion i livmodern som jag nu behandlas för. Vi fick ligga kvar en hel vecka innan värdena sjunkit så pass att de ville släppa iväg oss. Än är jag inte helt frisk och jag är sjukskriven i ungefär två veckor till. Jag är glad att Niccolina mår bra. Mycket mycket hellre att jag mår dåligt än hon. Men det var/är en pers. Mannen har varit guld ärd och tagit hand om både mig och lillan. Första dagarna kom jag knappt ur sängen vilket gjorde att han fick göra allt utom att amma henne. Tur att jag hade den närheten till henne i alla fall. Nu är det så skönt att vara på hemmaplan och just precis nu ligger mannen och lillan och slumrar på var sin sida om mig. Rofyllt! Kärlek!

Igår var Mary på besök och vi blev nästan överösta med saker. Blommor, kläder, ballong och fika. Behövde inte göra någonting. Underbara Mary. Tack! Så roligt att träffa henne också. Var länge sen. Känns skönt att få träffa lite människor igen efter att ha varit "instängd" mellan de fyra sjukhusväggarna en hel vecka. Nu har vi bokat in lite besök från nära och kära framöver och det ska bli så roligt att få visa vårt lilla underverk!

Tack för att du kom till oss Niccolina.

22/5-2011

Då kom hon vårt lilla underverk Niccolina till oss. Världens underbaraste lilla tjej! Mycket har hänt senaste veckan och just nu orkar jag inte skriva om hur det hela gick till men hoppas på ork snart. Igår fick vi alla fall komma hem från Danderyds sjukhus som en liten familj. På självaste mors dag, bästa mors dag presenten! Nu är vi äntligen den lilla familjen vi så länge väntat på. Helt underbart! <3

v 41

Idag går vi då in i vecka 41. Telefonen har gått varm idag av alla fina människor som vill hra hur det går. Det värmer verkligen mitt hjärta och jag blir så glad. Kärlek till er!
Lill*n i magen tänker nog inte komma idag heller som det verkar. Sammandragningarna fortsätter men kommer och går till och från. Övar och övar inför the big performance. Bebisen bufflar och talar om att den är med där inne.
Nätterna ger inte så värst mycket sömn. Ont, varmt och otympligt men herregud. Vi ska ju få en bebis! Så vad gör det :-)
Vi går och väntar och väntar och längtar och längtar. Så spända på att få träffa dig!

BF 17 maj

Idag är det dagen. Barnets födelsedag. 17 maj, norska nationaldagen. Men det är liksom något som fattas. Bebisen. Den har valt ett annat datum. Vill inte bli född på norskarnas dag. Så här sitter man och väntar. Och v-ntar. Och väntar. Men det är inte dags än. Fick ett sms från en vän som skrev "den har det för bra där inne". Jaa, det måste väl vara så. Varmt och gott och en egen liten sfär. Det gör inget att du väntar ett litet tag till men vi längtar ju så efter dig. Att få ha dig i våra armar!

Jag är trött. Fast jag inte gör annat än att vila (känns det som iaf) så är jag fortfarande trött. Yrseln hänger kvar, dag ut och dag in och jag hoppas innerligt att den försvinner när jag har min kropp för mig själv igen.

Jag sjunger för bebisen ibland. Hoppas att den ska tycka om det och kanske känna igen en trudelutt när den är utanför magen sen.

Katten Jersey vankar här hemma med mig och verkar ibland lite fundersam över vad vi väntar på. Jamar lite frågande för att sen gå och lägga sig, precis som matte, igen.

Som vi väntar. Som vi längtar!

Tji fick vi...

I lördags trodde vi verkligen att det var på gång. Lördag eller söndag tänkte vi. Förvärkarna körde med 5-10 minuters mellanrum och det var verkligen hela dagen. Men så efter natten mot söndag lugnade det ner sig. Kände oss lite snuvade. Vi trodde verkligen att bebis äntligen tänkte titta ut. Men icke. Förvärkarna håller fortfarande på. Igår kväll var det 5 minuters mellanrum igen så det är väl som sagt på gång men kan ju ta ett bra tag till. Vi skulle så gärna vilja veta när vi kan förvänta oss ankomsten av det lill* miraklet! Själv försöker jag boosta med kolhydrater, potatis, pasta mm. Och vila. Inte många knop gjorda i helgen. Gick ju iofs inte med alla förvärkar. Så spännande. Så spännande! Imorgon är det BF. Vi väntar och vi längtar!

Barnmorskebesök och förvärkar

Igår var vi iväg på barnmorskebesök. Bebisen har fixerat sig och ligger tydligen långt ner. BM trodde på nästa helg så vi får väl se när den bestämmer sig för att titta ut. Alla värden såg bra ut och hjärtljuden var fina. Hur skönt som helst.

Har haft väldigt mycket förvärkar/sammandragningar den här förmiddagen. Senaste timmarna ungefär var 10 minut, men det behöver ju inte betyda något om jag förstått rätt så jag försöker bara ta det lugnt.

Nu är det bara 3 dagar kvar till BF...